När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla barnen glädjas
att fira få advent.

Nu är första ljuset tänt och nedräkningen till jul kan börja.

För många är den största frågan just nu "Vad ska jag ge alla i julklapp?"

För mig och många andra "skilsmässobarn" är den största frågan, "hos vilken förälder vill jag fira jul? Och hur berättar jag det utan att såra en av dem?"

Ja, jag kan nog ärligt säga att jag helst skulle skippa julen helt. För mig är det bara en massa krångel med skjuts och bussar, så att jag kanske kan spendera halva julen hos mamma och halva hos pappa. Men vilken del ska man vara hos vem? Vem ska man äta hos, och hos vem ska man följa traditionen och se på Kalle Anka? Vart ska man vara när julklapparna i regel delas ut (har alltid varit efter Kalle Anka i vår familj) och hos vem ska jag vara orsaken till att traditioner bryts?

Suck..

Ändå måste jag säga, att visst är jag som alla andra, visst tycker jag att det är mysigt på julaftonsmorgonen, med en mysig frukost. Och visst älskar jag middagen med mina släktingar, och att tillsammans skratta åt Kalle Anka och hans vänner. Visst älskar även jag julklappsutdelningen. Men det vore så mycket enklare om man inte behövde oroa sig över vart man ska vara.

Love

/Yen

Visst är det underbart när man har sådana otroligt underbara vänner att man inte kan leva utan dem?

Gårdagen överlevdes endast tack vare två underbaringar som inte tvekade en sekund på att logga in på msn och snacka med mig när jag berättade vad som hade hänt.

Som brydde sig och stannade tills allt började lösa sig.. och sedan gav mig tid att faktiskt fixa det sista utan att lägga sig i. Två helt fantastiska personer, vännerna som jag inte skulle kunna klara mig utan.

Sanna och Frida, tack för att ni finns<3 Ni är underbara, och efter gårkvällen förstår jag ännu mer exakt hur lycklig jag borde vara som får ha er som mina vänner.

Det finns inget mer att säga, det löste sig igår, så som det alltid verkar göra nu för tiden.. Just dessa bråk brukar lösa sig till slut, men under tiden som de varar är jag lycklig som har sådana fantastiska vänner runt mig.

Tro nu inte att jag har glömt bort er andra, jag älskar er alla<3 Ni är underbara, och det vet ni<3

Tack

/Yen

Äntligen något som lyser upp i mörkret, biljetterna till London är nu bokade :)

Jag och Marie ensamma i London, det kommer bli ett galet äventyr :D Men det kommer säkert bli sjukt kul med *-* Med lite tur kommer jag nog kunna träffa Yeb och Agnes med *-* det vore grymt coolt, *hoppas hoppas* men vet inte hur de jobbar eller något när vi är där.. Yeb är ledig måndagen, men Agnes... hmm, aja vi får la hälsa på henne på hennes jobb i värsta fall ;)<3

Och även om de nu inte vill träffa mig, så kommer vi ändå ha sjukt kul Marie och jag :D Jäklar vad härligt, däremot får vi se hur flygturen blir ^^ jag som är livrädd för att flyga, och Marie som kommer flyga för första gången :3 Mwaha ^-^

Nu har vi dock "bara" ett problem.. vi vet inte vart vi ska bo x) men det löser vi :D fortfarande massa tid kvar :3 (sheat, nu har jag velat använda 3 olika ord men har vart tvungen att ändra eftersom jag inte kommer ihåg hur de stavas O.o sheat, svenskan blir sämre i takt med att engelskan blir bättre...)

/Yen

Jag och Niwy (Elin) har nu spelat Fiesta i ett år :)

det firade vi med att baka en tårta :D

"om jag betyder det minsta lilla för dig, gilla detta"

"Kommentera med ett <3 om du skulle sakna mig om jag dog"

"Skriv ärligt vad du tycker om mig"

"Om jag någonsin har fått dig att le, gilla detta"

Logginlägg som detta är typ det enda man ser när man nu för tiden loggar in på facebook.. Förut störde jag mig på det, "vilka patetiska människor" tänkte jag. Men sen började jag fundera lite...

De här personerna som lägger ut detta, vilken dålig självkänsla de måste ha. De söker uppmärksamhet, ett tecken på att vara älskade. De behöver få något slags godkännande och ett "gilla" för att veta att de är omtyckta och att folk ser dem.

Om man lägger ut något sådant i sin logg, måste man ju vara i desperat behov att ett godkännande, det skulle alltså räcka med att någon "gillar" inlägget för att personen i fråga ska känna sig lite bättre, för att denna person ska få ett hopp om att någon bryr sig om dem...

Men sedan tänkte jag lite längre. Vi alla söker denna uppmärksamhet. Hela tiden. Jag säger att jag bloggar för min egen skull, men skulle jag fortsätta om jag aldrig fick en enda kommentar? Och alla på bdb, som lägger ut bilder. Visst skulle de sluta om ingen skrev en kommentar ibland?

Precis så är det på facebook, man skriver ett logginlägg för att man vill att andra ska se en. "Här är jag, kommentera, gilla, eller gör vad som helst men visa i alla fall att jag finns"

Ja... det var väl dagens fundering(ar) x)

Love

/Sandra

Everyone wants happiness, noone wants pain...

But you can't make a rainbow without a little rain

<3