Sjukt trött på den här influensan nu, speciellt eftersom den inte kan bestämma sig x.x

Ena dagen så mår jag rätt ok, har ont i halsen och huvudet men inte sådär dötrött, nästa dag kan jag knappt ta mig ur sängen och idag har halsen och huvudet mått bra men blev helt utmattad av att ta mig upp för trapporna till lägenheten + att jag tror att jag börjar få bihålsinflamation (ja.. stavning på det?). Hostar något hemskt gör jag med...

Vi får väl se hur det är i morgon, hoppas att jag mår någorlunda bra på Tisdag då det planeras shopping med mamma och Elin.. sen i slutet av veckan är det ju Halloweenfest med, om jag orkar med det vill säga.

hm.. verkar som om några vill ha med mig på raid inatt.. men det är typ 1 och en halv timme tills dess, sen tar raiden ett par timmar med.. nej tror inte det, jag borde sova och bli frisk i stället. Som jag alltid säger till alla andra i det där satans spelet "irl is more important than a game" Så nu ska jag lyssna på mig själv och gå och lägga mig.

God natt!

Love
~Yendri

Suck, den här förkylningen vill verkligen inte ge med sig, har vart sjuk i över en vecka nu och fortfarande vaknar jag varje dag och mår lite sämre än dagen innan. Halsont, huvudvärk och i förrgår slog det lock för ena örat, vilket gör svinont + att jag inte kan höra något alls på den sidan <.< hurray x.x

Aja, men nog om tråkigheter, jag måste bara berätta att jag älskar mina vänner, de som alltid finns vid min sida och som aldrig lämnar den. Marie är så sjukt underbar, jag kan inte förstå hur just jag av alla personer kunde ha sån tur att jag hittade henne! Och Fai såklart, min underbara fantastiska Fai som alltid finns här med sina galna idéer och som man aldrig har tråkigt tillsammans med. Snart blir det halloweenfest med henne och Sanna, bättre än så kan det knappast bli.

Och så har vi underbara Agnes som idag erkände att hon har spionerat på min blogg :P söt som socker är hon och gud vad jag har saknat de där samtalen vi alltid hade innan något blev fel och jag trodde att jag förlorat både henne och yeb för alla framtid. Yeb känns det fortfarande lite läskigt med, det är som när jag först träffade honom.. han är lite läskig men samtidigt så himla snäll. Men det är svårt att prata med honom när vi alltid är i så "stora" convos.

Men Agnes är lika fantastisk som förut, som en syster som alltid förstår hur jag känner<3

Så har jag ju Jon, fantastisk person som verkligen bryr sig, vilken tur att man lyckades fånga honom den där dagen för så länge sen i Roumen, vanlig rekrytering av Academy members och bland dem som egentligen bara gick med för att få lite extra silver så fanns han :)

Vännerna, ni är bäst! älskar er<3

Kram

Sandra

Ärligt talat, det här går inte längre. Jag fixar det inte och jag vet fan inte hur jag ska lösa det.

Jag känner för att ge upp, precis allt.

Jag fick en andra chans med mina studier, och skolan har hjälpt mig att lägga upp en plan, men jag orkar inte följa den.

Jag vaknar varje dag och tänker; "idag ska jag jobba med projektarbetet" men gör jag det? nej det gör jag inte.

Jag har heller inte sökt speciellt mycket efter en praktikplats och snart är det försent.

Men hur ska jag orka leta efter en när jag vet att jag inte kommer att klara av att gå dit?

Jag har så många tankar som bara flyger runt i huvudet och jag inte hur jag ska reda ut dem..

Jag är rädd att mitt liv kommer sluta i kattastrof, att jag varken kommer ha utbildning, jobb eller framtid.. men jag orkar inte ta tag i det.

hur ska jag orka planera min framtid när jag inte ens orkar leva i nuet?

Jag har inget att leva för, inget mål att jobba för att uppnå. Inget som får mig att vilja fortsätta med mina studier.

som om inte detta vore nog, så påminner omgivningen mig om att det börjar närma sig vinter och jul.. och jag har fortfarande inte sagt ett enda ord till min pappa sedan veckan innan vi åkte till Grövelsjön. Hur länge sen är det? Jag minns inte..

Jag minns inte ens hans röst...

Visst är det kanske lite mitt ansvar med.. men det var han som inte ringde när jag utan att berätta det för honom inte dök upp.

borde man inte bli lite orolig när ens dotter inte kommer hem en fredagkväll?

Det var också han som glömde bort min student.. Inte ens ett sms? vad ska jag göra då? Ringa? och säga vadå?

Jag vet inte..

Och snart nog är det jul.. vad ska jag göra då? Köpa en julklapp och skicka med Elin? Kommer han be mig komma dit?

Livet suger verkligen, och jag har inte ens någon att prata med... Alla är så långt borta.. Jag saknar mina vänner, saknar Marie och Fai. De två mest underbara personerna någonsin, men som bor så långt borta.

Jag saknar tiden då Fai kunde komma hem och bo hos mig när som helst. När jag bara behövde säga att jag saknar henne och nästa dag var hon där. Jag önskar att jag bodde närmare henne, jag behöver min bästa vän..

På samma gång försvinner mina vänner på fiesta. Skulle någon av er förstå om jag försökte förklara hur rädd jag är att förlora dem? Jag är så rädd, att när de väl bestämmer sig för att fiesta inte är ett spel de längre vill spela, när alla går över till DN, så kommer jag aldrig mer höra deras röst. Jag tror inte att jag kommer klara av att förlora dem.

Nej, nu ska jag försöka få några timmars sömn, i morgon börjar ännu en värdelös dag.

love
~Sandra