It makes me so happy when you smile or say hi to me,

because I know that for just a moment, I've crossed your mind.

Jag ska åka till Skåne! Det bestämde jag idag :P Måste hälsa på Simon och hans galna kompis Viktor (eller Victor kanske... jag vet inte :P)

I alla fall, för dem som inte vet vem Simon är, så är det en person jag har träffat genom fiesta och nu är vi i samma guild i Dragon Nest och typ den enda som jag faktiskt spelar tillsammans med på riktigt, med andra ord, vi brukar köra nest tillsammans :P han är troligtvis den enda som står ut med mig ^^

Idag hade han även fått sin vän Viktor att testa spelet, vilket jag inte visste när jag började stalka honom i /w ^^ men jag var så sjukt uttråkad och totalt dissad av Jon så ville ha någon att prata med x3 även om jag normalt sett inte gillar att prata med någon ensam på skype, det är typ bara Jon och Yeb som jag kan vara ensam med i ett call utan att känna mig helt superdum om det blir för tyst ^^ men jag har pratat ensam med Simon förut och även om det bara har vart korta stunder så tänkte jag ge det en chans :D

men så sa han att han höll på att lära sin kompis spelet x.x så då kunde jag ju inte fråga längre.

Men så frågade han om jag ville ha ett call så jag kunde va med dem ist ^-^ *glad Sandra*

Iaf, båda två är helt galna och sjukt roliga, vilket var lite orättvist när vi körde pvp eftersom jag ägnade mesta tiden åt att ligga dubbelvikt av skratt, det är inte lätt att pvpa då x3 och de var även väldigt (o)musikaliska med alla sånger de satt och sjöng på :P + diskussionen om de skulle äta tårta eller inte ^^ Simon ville hemkst gärna ha en prinsesstårta x)

Lyckad dag med andra ord :) 6 timmar pratade vi totalt och jag hoppas att jag får chansen att prata med Simons kompis igen :P Simon vet jag att jag får träffa typ varje dag, men hans kompis är en annan sak ^^

Och ja vissta ja, Simon sa att jag var välkommen att hälsa på, och om han var seriös eller inte bryr jag mig inte om ;) jag ska stalka dem lite till :3 måste bara spara pengar x3 tågresan kostar mellan 400 och 600, sen ska man ju hem med :P

Nu ska jag sova :)

Love you all

~Sandra

Ja, som rubriken säger, jag har varit så sjukt stressad de senaste dagarna. För ca 5 minuter sen blev jag äntligen klar med allt och kan slappna av lite. Eller nej, nu ljög jag, jag är inte helt klar med julklapparna, men får inga pengar före den 21e så att stressa upp sig över det har ingen nytta.

Anyway, lite humor faktiskt, jag lämnade Fiesta för att det kändes stressande att spela ett spel där du måste få valuta för pengarna eftersom det är så ssjukt dyrt, så när man har cs (cash shop) grejer måste man använda dem till 100%, vilket betyder, vill du få valuta för pengarna, grinda 24/7. Eller ah, typ :P överdriver en aning kanske, men typ så.

I DN är det en helt annan grej, men nu fick vi veta att det blir cap raise tisdag nästa vecka, och har man 2 cappade (högsta leveln) chars så har man chans att få en skill reset scroll.

Så jag har ägnat de senaste dagarna åt att levla min Force User... like mad!

Nu är hon äntligen level 32 och jag kan slappna av, jag har gjort min del, nu kan jag bara hoppas att DN's sida på facebook får 550k likes som de kräver för att ge oss detta ^^

mm, ser kul ut :D jag lär nog dö en hel del för jag hatar verkligen Manticore :P men det ska nog bli kul ändå ^^

Julstressad har jag varit också, och är kanske lite fortfarande, men inte så farligt. Jag vet vart jag ska vara på jul och jag har koll på det mesta, så kan slappna av en aning där med.

Sen har jag varit sjukt stressad över dessa julkort! Vet ju inte vilka som kommer skicka till mig, så det känns dumt att inte skicka för utifall att man får från en person man inte har skickat till, men samtidigt känns det dumt att skicka ett så får man inget tillbaka O.o

Iaf, om någon har tänkt skicka till mig, gör inte det! Jag skickar bara till tre personer i år och det är alla folk som jag chattar med/pratar med på skype. Alltså, folk som jag älskar massor men som jag inte har någon chans att möta irl till jul.

Så förlåt till alla irl vänner, jag älskar er, men något julkort får ni inte :P vi får träffas och önska varandra god jul ist ^^

Iaf, har nu skrivit klart dessa 3 och kommer posta dem i morgon :) så ännu ett orosmoment är borta ^^

Nu ska jag slappna av med lite film innan jag sover, behöver andas en stund.

Har vart så stressad att jag nästan började skälla på yeb idag O.o som tur var gjorde jag det inte, men det var nära x)

Love you all<3

~Sandra

Hm, mitt humör går verkligen upp och ner.. igår var allt superbra, idag är det botten :/

Jag vill göra något med mitt liv, något vettigt. Men jag vet verkligen inte vad.. det känns som om jag står still utan någonstans att ta vägen. Jag försökte verkligen att ge gymnasiet ännu en chans, tro mig, jag försökte hitta en praktikplats och jag kom verkligen igång med projektarbetet. Men sen tog det stopp... Jag ser ingen som helst anledning till att fortsätta.. det är som om jag kan fortsätta studera i all evighet och jag kommer ändå inte att vara till någon nytta i framtiden.

Jag har en enda dröm, men vad händer om det inte fungerar? Jag har verkligen inget annat jag vill göra, och jag vill inte bli som alla vuxna jag känner, som beklagar sig över sitt jobb varenda dag. Jag vill göra något jag tycker om, men hur kommer jag dit?

Jag funderar på att skaffa ett nytt deltidsjobb, tjäna lite pengar och sedan ta körkort. Körkort är det enda de flesta AuPair företag kräver, och goda kunskaper i engelska ofc, men det sa jag väl klara av, och sedan försöka ta mig till England. Lämna all skit här och börja om. Det är inte omöjligt, men kommer jag att klara av att lämna tryggheten i Sverige? Min familj.. mina vänner.. Minette..?

Samtidigt, vad har jag för familj kvar?

Jag har en mamma som jag älskar givetvis, men vi vet alla vem som kommer först i hennes liv, och det är inte jag. Sen har jag pappa... som jag inte ens pratar med. Ja, det är delvis mitt fel.. men det är sjukt svårt att ta upp kontakten efter så lång tid.

Och mina vänner... ja, de finns alltid här för mig.. men alla flyttar ju, det är snart bara jag kvar här ändå.

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag saknar att ha Fai så nära till hands, när hon praktiskt taget bodde hos oss... jag saknar det :/ och Marie.. hur hon lyste upp min dag när hon klev in genom dörren till BF, och jag menar det verkligen. När jag väl lyckades släpa mig till skolan så satt jag bara och väntade på det, och det var först när hon kom inklivandes som jag kunde andas ut liksom. Min enda trygghet på det jäkla stället..

gaaaaah, det är mycket just nu.. förlåt för ännu ett depp inlägg, jag ska försöka bättra mig, men det känns alltid bra att skriva av sig, även om jag fortfarande inte har en aning om vart jag ska ta vägen :/

Suck.. jag behöver verkligen prata med någon, men det är så sjukt svårt att börja ett sådant samtal och varje gång jag försöker slutar det bara med att personen i fråga börjar prata om sig själv och försöker jämföra.

Missförstå mig inte, jag har ingt emot att lyssna på andra, men någon gång skulle jag vilja kunna beklaga mig en stund utan några kommentarer, utan att byta ämne och utan att någon försöker komma med värdelösa råd. Bara få ur mig allt.

Men ah, det kommer aldrig att hända :)

Time to sleep

Sweet dreams

Love

Sandra

Nattens låt. För att den passar så jävligt bra in på mig och mitt liv just nu.

Smile :)

it will either warm their heart or piss them off..

either way, you win!

Jag är glad idag :D väldigt glad faktiskt ^^ ingen aning om varför dock O.o dagen har faktiskt varit ovanligt tråkig :o på skype har det typ varit Jon som har spelat Grid eller vad det nu heter, jag som spelat DN och yeb som har tittat på något mästerskap i Go. Så ah... tystnaden som uppstår när ingen har något att säga.. Sen kom Simon, som var bakfull :P och sen försvann han igen för att hämta sin bil och hitta något att äta ^^ så tystnaden la sig igen ^^

Simon kom tillbaka senare, och vi hade rätt kul i Nest, även om vi båda hade lite problem med att hålla oss vid liv ^^ (speciellt jag :P) Nytt försök i morgon ^^ förhoppningsvis med lite bättre resultat :P

Hm.. jag har verkligen inget vettigt att skriva.. så jag ska läsa ett kapitel eller två i Arvtagaren och sedan sova ^^ 

Sweet dreams

~Sandra

When life gives you a hundred reasons to cry

Try to find that one reason to smile

Jag sitter här och knarkar Maries nya låt och fick helt plötsligt väldigt dåligt samvete. Jag vill verkligen inte att ni, mina fantastiska vänner, ska oroa er för mig. Jag klarar mig, det är tufft ibland men jag vet att jag kommer att bli ok igen.

Visst känns det som om jag ibland bara vill ge upp, som om livet inte är längre värt att kämpa för, men jag lovar er att jag inte tänker lämna er. Ni är alldeles för viktiga för att jag ens skulle kunna överväga det på riktigt. Ni är min trygghet, min anledning att stanna kvar i livet, och även om vi inte håller kontakten lika bra som vi kanske borde så vet jag att ni alltid kommer att finnas här för mig om jag behöver er, precis som jag alltid kommer att finnas här för er.

Maries låt fick mig även att inse att jag kanske får er att känna er totalt hjälplösa när jag mår som sämst, och att ni kanske tror att det inte finns något sätt att hjälpa mig. Tro mig, jag vet hur det känns att se en vän må dåligt och det är som om man inte kan göra ett skit för att hjälpa till. Det känns förjävligt.

Men sanningen är, man behöver inte göra något alls. Bara var där, det räcker med att lyssna och att ge några vänliga ord. Det finns ingen bättre kännsla än när en vän berättar att man betyder något för en.

Som inatt, helt random skriver Koffe. "Du gör mig glad :)"det lilla fick mig att le.

Marie skriver "kram!" i nästan varje kommentar här på bloggen, det får mig att le varje gång.

Fai messar helt obtydliga saker, som att hon ser en konstig människa på tåget, det får mig att känna mig ihågkommen.

Yeb sa "I missed you" (eller något sånt, det brusade i hörlurarna just då, bra timing liksom) det gjorde mig superlycklig! För ärligt talat, jag saknar honom och agnes varje gång de lämnar callet ^^

Jon som ofta frågar "So, do you want to host a call?" (hans internet fixar det inte utan att lagga), det får mig att känna mig omtyckt, han vill faktiskt prata med mig.

Små saker som det kan alltid få mig glad, för ni betyder mer än allt annat, ni är underbara, fantastiska och de bästa vännerna en tjej kan ha. Marie, Fai, Jon, Sanna, Yeb, Agnes, Koffe, Johanna, ni får mig att må bra, varje dag!

Ja det här inlägget verkar nog mest som random svammel. Vad jag försöker säga är;

Förlåt om jag gör er oroliga, det är inte min mening, jag älskar er mer än allt annat och det finns inget jag värderar högre än er vänskap! Jag hoppas verkligen att jag inte skrämmer iväg mig med mina humörsvägningar och liknande, för ni är allt jag har och jag skulle inte klara en dag till utan er.

All min kärlek, till alla mina vänner. Jag Älskar Er! Glöm aldrig det

Ännu en fantastiskt superfin låt av Marie<3 och denna gång är den skriven om/till mig *-*

Undrar om det finns någon annan än denna underbara människa som förstår mig?

Eller jo, Fai förstår också såklart! det får man aldrig glömma :)

Tack för denna underbart fina låt Marie, älskar den<3

Saknar dig, hoppas vi kan ses när du kommer hem för jullov :3

Love

~Sandra

Bloggen har nu en ny header :P jag blev inte supernöjd med den, men den duger :P

Liljas (archern som sitter ner) huvud ser lite konstigt ut men annars blev den helt ok ^^

Nu ska jag sova :D

Sweet dreams

~Yendri