When life gives you a hundred reasons to cry

Try to find that one reason to smile

Jag sitter här och knarkar Maries nya låt och fick helt plötsligt väldigt dåligt samvete. Jag vill verkligen inte att ni, mina fantastiska vänner, ska oroa er för mig. Jag klarar mig, det är tufft ibland men jag vet att jag kommer att bli ok igen.

Visst känns det som om jag ibland bara vill ge upp, som om livet inte är längre värt att kämpa för, men jag lovar er att jag inte tänker lämna er. Ni är alldeles för viktiga för att jag ens skulle kunna överväga det på riktigt. Ni är min trygghet, min anledning att stanna kvar i livet, och även om vi inte håller kontakten lika bra som vi kanske borde så vet jag att ni alltid kommer att finnas här för mig om jag behöver er, precis som jag alltid kommer att finnas här för er.

Maries låt fick mig även att inse att jag kanske får er att känna er totalt hjälplösa när jag mår som sämst, och att ni kanske tror att det inte finns något sätt att hjälpa mig. Tro mig, jag vet hur det känns att se en vän må dåligt och det är som om man inte kan göra ett skit för att hjälpa till. Det känns förjävligt.

Men sanningen är, man behöver inte göra något alls. Bara var där, det räcker med att lyssna och att ge några vänliga ord. Det finns ingen bättre kännsla än när en vän berättar att man betyder något för en.

Som inatt, helt random skriver Koffe. "Du gör mig glad :)"det lilla fick mig att le.

Marie skriver "kram!" i nästan varje kommentar här på bloggen, det får mig att le varje gång.

Fai messar helt obtydliga saker, som att hon ser en konstig människa på tåget, det får mig att känna mig ihågkommen.

Yeb sa "I missed you" (eller något sånt, det brusade i hörlurarna just då, bra timing liksom) det gjorde mig superlycklig! För ärligt talat, jag saknar honom och agnes varje gång de lämnar callet ^^

Jon som ofta frågar "So, do you want to host a call?" (hans internet fixar det inte utan att lagga), det får mig att känna mig omtyckt, han vill faktiskt prata med mig.

Små saker som det kan alltid få mig glad, för ni betyder mer än allt annat, ni är underbara, fantastiska och de bästa vännerna en tjej kan ha. Marie, Fai, Jon, Sanna, Yeb, Agnes, Koffe, Johanna, ni får mig att må bra, varje dag!

Ja det här inlägget verkar nog mest som random svammel. Vad jag försöker säga är;

Förlåt om jag gör er oroliga, det är inte min mening, jag älskar er mer än allt annat och det finns inget jag värderar högre än er vänskap! Jag hoppas verkligen att jag inte skrämmer iväg mig med mina humörsvägningar och liknande, för ni är allt jag har och jag skulle inte klara en dag till utan er.

All min kärlek, till alla mina vänner. Jag Älskar Er! Glöm aldrig det