Hm, mitt humör går verkligen upp och ner.. igår var allt superbra, idag är det botten :/

Jag vill göra något med mitt liv, något vettigt. Men jag vet verkligen inte vad.. det känns som om jag står still utan någonstans att ta vägen. Jag försökte verkligen att ge gymnasiet ännu en chans, tro mig, jag försökte hitta en praktikplats och jag kom verkligen igång med projektarbetet. Men sen tog det stopp... Jag ser ingen som helst anledning till att fortsätta.. det är som om jag kan fortsätta studera i all evighet och jag kommer ändå inte att vara till någon nytta i framtiden.

Jag har en enda dröm, men vad händer om det inte fungerar? Jag har verkligen inget annat jag vill göra, och jag vill inte bli som alla vuxna jag känner, som beklagar sig över sitt jobb varenda dag. Jag vill göra något jag tycker om, men hur kommer jag dit?

Jag funderar på att skaffa ett nytt deltidsjobb, tjäna lite pengar och sedan ta körkort. Körkort är det enda de flesta AuPair företag kräver, och goda kunskaper i engelska ofc, men det sa jag väl klara av, och sedan försöka ta mig till England. Lämna all skit här och börja om. Det är inte omöjligt, men kommer jag att klara av att lämna tryggheten i Sverige? Min familj.. mina vänner.. Minette..?

Samtidigt, vad har jag för familj kvar?

Jag har en mamma som jag älskar givetvis, men vi vet alla vem som kommer först i hennes liv, och det är inte jag. Sen har jag pappa... som jag inte ens pratar med. Ja, det är delvis mitt fel.. men det är sjukt svårt att ta upp kontakten efter så lång tid.

Och mina vänner... ja, de finns alltid här för mig.. men alla flyttar ju, det är snart bara jag kvar här ändå.

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag saknar att ha Fai så nära till hands, när hon praktiskt taget bodde hos oss... jag saknar det :/ och Marie.. hur hon lyste upp min dag när hon klev in genom dörren till BF, och jag menar det verkligen. När jag väl lyckades släpa mig till skolan så satt jag bara och väntade på det, och det var först när hon kom inklivandes som jag kunde andas ut liksom. Min enda trygghet på det jäkla stället..

gaaaaah, det är mycket just nu.. förlåt för ännu ett depp inlägg, jag ska försöka bättra mig, men det känns alltid bra att skriva av sig, även om jag fortfarande inte har en aning om vart jag ska ta vägen :/

Suck.. jag behöver verkligen prata med någon, men det är så sjukt svårt att börja ett sådant samtal och varje gång jag försöker slutar det bara med att personen i fråga börjar prata om sig själv och försöker jämföra.

Missförstå mig inte, jag har ingt emot att lyssna på andra, men någon gång skulle jag vilja kunna beklaga mig en stund utan några kommentarer, utan att byta ämne och utan att någon försöker komma med värdelösa råd. Bara få ur mig allt.

Men ah, det kommer aldrig att hända :)

Time to sleep

Sweet dreams

Love

Sandra

Nattens låt. För att den passar så jävligt bra in på mig och mitt liv just nu.