Behöver jag ens berätta om min morgon, eller kan vi hoppa över den?

Det finns dagar då jag bara hatar skolan, och jag vet inte ens varför. Den här dagen var hemsk, men jag kan inte berätta någon som helst anledning. Kanske för att jag såg att mina kompisar var arga på varandra, eller för att jag inte vet vilken sida jag ska stå på. Jag älskar dem allihop, men hur lätt är det? Alla vill att jag ska berätta för dem om någon har sagt någtot om dem, men det tänker jag ju inte göra, det vore ju samma sak som att kasta bort det förtroendet jag fått av en annan... Eller?

Man kan ju undra hur länge det här ska hålla på, alla bråk i klassen.. Man kan ju hoppas att alla går hem och tänker efter lite på lovet, för vad är det alla går omkring och irriterar sig på?

Jag ska inte säga att jag är perfekt, det är ingen, nog händer det att även jag snackar skit, även om jag tror att jag har blivit bättre på att inte göra det. Men seriöst, ska man behöva ha känslan att man inte orkar gå till skolan bara för att man inte vet vem man är kompis med just den dagen? Varjde dag funderar jag på att stanna kvar i sängen, därför att jag inte orkar gå dit och vara den där som alla litar på.

Jag är jätteglad över att ni litar på mig så mycket som ni gör, det värmer verkligen, men ibland blir det lite för mycket, ge mig lite andrum ibland.

Men nu ska jag strunta i det som var dåligt och gå över till det som var bra.

Vi har ju gjort papper med saker som ska öka vår självkänsla i kommunikationen, vi ritade en gubbe med vårt namn under, sen skulle vi skriva lite bra saker om oss själva, och efter det skulle alla andra skriva saker de gillade med en.

Idag skulle vi välja något på ett av de här plakaten av de andra (eller en själv, men det gjorde bara en av oss) som vi tkte var bra, och som vi ville att klassen skulle få veta. Fyra stycken i klassen valde något från mitt papper, det var länge sen jag blivit så glad. 

Jag höll på att börja gråta när jag hörde det, ni är så underbara att ögonen fortfarande tåras av lycka när jag tänker på det...<3

Det är tack vare er, alla mina vänner i klassen, som jag orkar med all skit just nu, och det är just därför jag fortsätter kliva upp på mornarna, för att jag vet att ni finns där, för att ni är så jävla bäst<3 TACK!!

Maria, Kajsa, Julia, Marie, Tessan, Ida och Johanna, klassens mest underbara<33 Givetvis tkr jag om alla i klassen, men vissa lyser upp dagen lite extra.

En till person som lyser upp min dag är givetvis Adam, världens bästa kompis, han vet det inte, men idag när vi var ute och åt pizza, ja det går inte förklara hur glad jag är att jag har honom. Han får mig att vara en annan Sandra för en stund, den personen som jag är när jag inte behöver spela en roll. Många andra har också träffat den personen, för hon finns överallt förutom i skolan <33

Och ska man fortsätta berätta om de som lyser upp dagarna så finns de tre bästa tjejerna i världen, Sanna, Frida och Lena. Man kan undra om jag har berättat det för dem, men de är helt klart de bästa någonsin<3

Sedan finns ju alla ni underbaringar på msn med, Linda, Josse, Cathrine, Maddie osv<3

Oj, det här inlägget blev långt, ingen kommer orka läsa hela, men jag fick skriva av mig, det var det viktigaste..

Bye Nyappy

Skoldagen: inte lika trist som vanligt kanske, men naturvetenskapen skulle jag gärna skippat... Annars har inte så mycket hänt i skolan idag, skitsnacket fanns där som vanligt, men för första gången på länge vågade jag säga till en klasskompis att "stopp, nu räcker det, jag vill inte höra mer om det där" oj vad duktig jag är -.- tog mig "bara" ett år i BF att lära mig den biten -.- Resultatet blev att jag gjorde mig lite osams med ännu en person, tydligen ska man inte säga ifrån, men shit the same, jag pallar inte höra skitsnack om mina vänner.

Nyss kom jag hem från Öppet Hus på Vadsbo. Följde med Emma dit och kikade runt lite... Kändes lite knepigt att gå omkring och kolla på program när jag ändå gick där, och speciellt att lyssna på om hur det är på BF. Men jag gjorde en sak som jag aldrig trodde att jag skulle våga, jag gick fram och skulle göra en kommunikationsövning, framför en massa folk jag inte kände :O trodde jag aldrig om mig, men det var inget farligt, inte alls, trots att jag knappt kunde säga mer än ett par ord av allt det jag borde rabblat up.. Sheat vad bra jag är (A)<33

Nej nu ska jag bråka lite mer med internet, skulle ha sett på bolibompa idag (skoluppgift) men Emms drog ju med mig på öppet hus ist, så nu måste jag försöka se det på datorn, och det går inge bra >.<

Baii Nyappy<3

/Sandra

Jaha så har ännu en dag gått, man gick upp, traskade iväg till skolan och gick hem. Aldrig händer det ngt roligt .__.

Skolan var lika trist som vanligt, vissa lektioner är alltid bättre än andra, och det var, precis som varje dag, en jäkla massa skitsnack.

Vrf kan folk inte bara lägga ner? Orka snacka om andras fel och brister, jobba på att förbättra dina egna ist.

Så var det en person som jag trodde var min kompis, men som jag inte vet vart jag har längre, som för andra gången på bara några dagar kränkte ett flertal i klassen, däribland mig. Jag tänker inte berätta vad det handlade om, och inte vem det var, men snälla, kränk inte andra, det är bara ett patetiskt sätt att försöke höja sin egen status.

Men men, det kommer aldrig att förändras, man kan ju undra varför jag fortfarande orkar bry mig, lär väl snart sluta med det med, är så jävla less på skolan, det är pest och pina att inte veta vem som är ens kompis när man kommer dit på morgonen, eftersom man inte vet vad som sagts om en när man inte är där. Ännu värre är det när man får höra från andra, att ens bästa kompis snackat skit om en. Tack, jag uppskattar din ärlighet *sigh* om du inte gillar mig, eller stör dig på ngt jag gör, säg det till mig, inte om mig.

Nej, nu har jag nog inget mer att skriva idag, det här inlägget blev lika tråkigt som tomma rader i en bok .__.

Ja nu ska jag väl sätta fart och kommentera alla bloggar jag bevakar, det är alltid ngt inlägg som lyser upp lite i mörkret (:

Bye Nyappy

/Sandra