Behöver jag ens berätta om min morgon, eller kan vi hoppa över den?

Det finns dagar då jag bara hatar skolan, och jag vet inte ens varför. Den här dagen var hemsk, men jag kan inte berätta någon som helst anledning. Kanske för att jag såg att mina kompisar var arga på varandra, eller för att jag inte vet vilken sida jag ska stå på. Jag älskar dem allihop, men hur lätt är det? Alla vill att jag ska berätta för dem om någon har sagt någtot om dem, men det tänker jag ju inte göra, det vore ju samma sak som att kasta bort det förtroendet jag fått av en annan... Eller?

Man kan ju undra hur länge det här ska hålla på, alla bråk i klassen.. Man kan ju hoppas att alla går hem och tänker efter lite på lovet, för vad är det alla går omkring och irriterar sig på?

Jag ska inte säga att jag är perfekt, det är ingen, nog händer det att även jag snackar skit, även om jag tror att jag har blivit bättre på att inte göra det. Men seriöst, ska man behöva ha känslan att man inte orkar gå till skolan bara för att man inte vet vem man är kompis med just den dagen? Varjde dag funderar jag på att stanna kvar i sängen, därför att jag inte orkar gå dit och vara den där som alla litar på.

Jag är jätteglad över att ni litar på mig så mycket som ni gör, det värmer verkligen, men ibland blir det lite för mycket, ge mig lite andrum ibland.

Men nu ska jag strunta i det som var dåligt och gå över till det som var bra.

Vi har ju gjort papper med saker som ska öka vår självkänsla i kommunikationen, vi ritade en gubbe med vårt namn under, sen skulle vi skriva lite bra saker om oss själva, och efter det skulle alla andra skriva saker de gillade med en.

Idag skulle vi välja något på ett av de här plakaten av de andra (eller en själv, men det gjorde bara en av oss) som vi tkte var bra, och som vi ville att klassen skulle få veta. Fyra stycken i klassen valde något från mitt papper, det var länge sen jag blivit så glad. 

Jag höll på att börja gråta när jag hörde det, ni är så underbara att ögonen fortfarande tåras av lycka när jag tänker på det...<3

Det är tack vare er, alla mina vänner i klassen, som jag orkar med all skit just nu, och det är just därför jag fortsätter kliva upp på mornarna, för att jag vet att ni finns där, för att ni är så jävla bäst<3 TACK!!

Maria, Kajsa, Julia, Marie, Tessan, Ida och Johanna, klassens mest underbara<33 Givetvis tkr jag om alla i klassen, men vissa lyser upp dagen lite extra.

En till person som lyser upp min dag är givetvis Adam, världens bästa kompis, han vet det inte, men idag när vi var ute och åt pizza, ja det går inte förklara hur glad jag är att jag har honom. Han får mig att vara en annan Sandra för en stund, den personen som jag är när jag inte behöver spela en roll. Många andra har också träffat den personen, för hon finns överallt förutom i skolan <33

Och ska man fortsätta berätta om de som lyser upp dagarna så finns de tre bästa tjejerna i världen, Sanna, Frida och Lena. Man kan undra om jag har berättat det för dem, men de är helt klart de bästa någonsin<3

Sedan finns ju alla ni underbaringar på msn med, Linda, Josse, Cathrine, Maddie osv<3

Oj, det här inlägget blev långt, ingen kommer orka läsa hela, men jag fick skriva av mig, det var det viktigaste..

Bye Nyappy