Jag som alltid varit så bestämd med att man inte kan bli beroende av ett spel, får nog ändra mig nu... Sj har jag blivit halvt galen i spelet fiesta och att spelet är fullt av grymt coola typer gör ju inte saken sämre...

Okej, för bara ett litet tag sedan hade jag en redovisning om spelberoende och hur man ska göra för att undvika att det inträffar, tydligen gjorde jag inte ett tillräckligt bra arbete, jag kan ju inte ens övertyga mig själv.

Dagens sanning blir då - Jag är beroende!

Seriöst talat, igår upptäckte jag att jag inte kan leva utan Fiesta, jag hade då suttit uppe hela natten med skiten men ändå var jag inte nöjd.

Det hela förstärktes av att jag igår även träffade tre skitcoola typer, det går knappast att förklara varför de var så schysta, men det var de.

Man kan säga att jag inte riktigt har hunnit förstå alla regler på det där stället och helt plötsligt hade min guild (typ som en klubb) tydligen startat ett "krig" mot en annan guild så hela stället var fullt av (eller okej, de var tre stycken typ) med röd text som jagade mig, och jag var den enda i min guild som var online. HJÄLP kan man säga då, och jag fattade ingenting när alla helt plötsligt började döda mig.

Men jag bad iaf den där typen att vänta en liten stund och så förklarade han reglerna. Efter det lovade han att inte döda mig ^^ och han sa till sina kompisar att låta mig vara ifred eftersom min guild hade lämnat mig övergiven och omringad X'D haha de var störtsköna, de bah "We will not hurt you, can we just talk?" (ja många är lika kassa på engelska som jag är ^^) sedan stod vi typ och babblade bort hela kriget och förbannade min guilds "master" (ledare) för att han startat krig mot en grupp och sedan varken informerat gruppen om dt och utan att sj vara online ^^

Iaf, de där typerna hjälpte mig sedan med en hel del, plus gav mig typ en miljon tips på hur jag skulle överleva om dt blev fler krig, grymt coola typer, man kan hoppas att jag träffar dem ikväll igen ;)

Just dt, tillbaka till beroendedelen, i natt satt jag alltså uppe med skiten till klockan halv 6 i morse, jag märkte inte ens att tiden hade gått, helt plötsligt hörde jag att pappa och Annelie, som skulle till jobbet, var vakna, så då stängde jag snabbt av och försökte sova ^^ haha

Det var lite allmänt skit om fiesta. Om ngn vill testa att spela (dt är mkt roligare än dt låter) så sök på "Fiesta download europe" lr ngt sånt, det tar en stund att ladda ner, men dt är helt gratis =')

Och jag som hade lovat att börja skriva om intressanta saker... Jaja, nu ska jag tillbaka till spelvärlden (:

Bye bye<3

/Sandra

Jag låg vaken till klockan halv sex i morse och praktiskt taget slukade boken "Godnatt Mister Tom". Att jag inte kan släppa en bok händer ofta, men den här boken var mer än omöjlig att lägga ifrån sig.

Aldrig har jag läst en bok som gjort sådant intryck på mig...

Titel: Godnatt Mister Tom
Författare: Michelle Magorian
Orginaltitel: Goodnight Mister Tom  

Detta var en klassiker som man inte får missa, underbar var den.

Boken utspelar sig under 2a Världskriget och handlar om William Beech som evakueras från London till den lilla byn Little Weirworld ute på landsbygden. Där får han bo hos Tom Oakley, en gammal enstöring som Willie först ser som sur och grinig och som han är rädd för. Men det är hos Mister Tom, som Willie kallar honom, som William för första gången behandlas med vänlighet. För första gången får han äta sig mätt, han får kläder och han får sova i en egen säng.

Både Willie och Tom förändras under det halvår som Willie bor där. Tom blir plötsligt en glad gammal man och för första gången på många år börjar han umgås med andra. Willie går från att vara rädd för allt till att älska livet och upptäcka saker han är bra på, efter att i hela sitt liv fått veta att han inte kan något alls får han helt plötsligt beröm för saker han gör.

Allt förändras dock den dag då Willies mamma vill att han ska komma hem och han tvingas resa ifrån Mister Tom. Det går veckor utan att Tom får det minsta livsteken från Willie och en dag bestämmer han sig för att åka till London och leta rätt på honom. Det han sedan möter där är värre än han någonsin kunnat tänka sig och kampen om Willies liv har egentligen bara börjat.

Jag tycker att den här boken är otroligt bra, visst vänder den sig kanske egentligen till personer som är yngre än vad jag är men trots det så är det en bok som är värd att läsas.
Boken erbjuder både lyckliga och sorgliga stunder, den berättar vilket grymhet en mor kan behandla sin son med och hur en person kan förändras bara genom att för en gångs skull få vara en människa.
Boken lyckades också med en sak som inte händer så ofta när jag läser böcker, många böcker jag läser är sorgliga men det var första gången på väldigt länge som en bok fick mig att gråta. Inte bara på ett ställe utan tre, två gånger för att den var så sjukt sorglig, en gång av en slags lycka när jag läste om Willies glädje.
Som sagt, detta är en klassiker man inte får missa, det jag nu har skrivit om den kan inte ens spegla en liten del av hur bra den är, jag kan inte förklara för andra varför de borde läsa en bok men jag kan säga, att om du inte läser denna, har du verkligen missat något.

/Sandra 

 Gott nytt år alla underbara människor!

Jag hoppas att ni alla har fått en superbra start på det nya året =)

Nyårsfesten hos Bea var helt klart bland det bästa på hela året, egentligen borde jag väl lägga till det på mitt förra inlägg men dt känns lite ovärt just nu ^^ I alla fall, det var ett bra avslut på 2009 och en lysande start på 2010.

Det började då med att jag kom dit vid 3-tiden, då hade även en annan tjej kommit, Elina. Det var lite konstigt i början men eftersom hon hade en så grymt härlig personlighet så lyckades isen smälta rätt fort och vi hade sedan inga problem med att snacka med varandra.

Senare kom även Johanna och tro mig, en person som är lättare att bryta isen med finns inte. Vi började snacka typ direkt och det dröjde inte mer än några minuter innan vi stod och retades med varandra. Jag kom på mig sj med att småretas med henne när vi hackade grönsaker till tacosen och tänkte ngt i stil med ”Skärp dig Sandra, du har bara känt tjejen i ett par timmar” I alla fall så blev vi rätt bra kompisar rätt fort, allt tack vare att hon var så jäkla bra på att börja babbla direkt =)

Någon timme senare kom Emelie och Elenor (tror jag att de heter, jag är ju så grymt dålig på namn) och de var nog de skrattigaste typerna jag ngnsin träffat. De skrattade åt allt! Men samma sak där, det räckte med bara ett par meningar och isen var bruten, underbara tjejer alltså, de livade upp allt.

Ja jag orkar inte skriva något längre om varje person, jag känner dem knappt men jag kan säga att redan efter maten skulle ingen gissat att vi bara känt varandra i någon timme, jag hade inga som helst problem med att umgås med dem och det kändes faktiskt som om jag känt dem längre än jag hade gjort.

Ida kom också senare, och henne kände jag faktiskt ^^ vi var klasskamrater i 8an och 9an så det var kul att träffa henne igen =)

Ja vad hände mer? Vi snackade en massa, bland annat blev de väldigt intresserade när jag råkade nämna att vi nyligen läst lite om kroppsspråk i skolan och jag ägnade över en timme åt att berätta om just det och att svara på alla deras frågor. Det var kul, jag har aldrig pratat inför några som varit så intresserade, tänk om folk i klassen kunde vara lika intresserade *önsketänkande*

Tolvslaget blev en liten miss, han på tv glömde ju att räkna ner :O så vi bah ”är dt nytt år nu eller?” Sen bah ”Ja dt är dt nog, gott nytt år!” haha lite fail där X)

Men en massa tack för kvällen, bilder finns på facebook och kmr snart på bdb.

På tal om bdb, kmr inte lägga upp så mkt mer på Nyappy-chan längre, har flyttat över till Brisingr ist, besök gärna =)<3

God fortsättning på det nya året<3

Kram

Sandra