Chabii.bloggagratis.se

Jag kommer snart ge upp precis allt.. Jag orkar helt enkelt inte längre..

Vad fan är det som är fel med mig egentligen? Jag trivs ju i skolan... Tror jag? Inte vill jag väl byta till Skövde nu... Eller?

Jag kan i alla fall erkänna, att jag inte kommer fixa 2an så bra som jag hade hoppats. Mina betyg är inte alls på en nivå som jag själv är nöjd med och jag orkar inte ens bry mig längre.

Jag vet seriöst talat inte vad felet är... Det är helt enkelt för mycket från alla håll, uppgifter som aldrig blir klara, APU-plats, framtid, kompisar, familjen... Jag orkar inte. Jag vill bara släppa taget och skita i allt. Hoppa av skolan och inte bry mig.

Det tänker jag givetvis inte göra, men det är pest och pina att gå dit.. Jag mår alltså riktigt dåligt över tanken på att behöva ta mig till skolan och tvingas vara där i flera timmar.

Det som förut var en plats jag älskade har nu blivit ett fängelse

Jag försöker fråga mig själv vad det är som är för jobbigt, men jag hittar inga svar.

Är det något fel på klasskamraterna? - Nej, de är mina bästa vänner, min familj., vi bråkar en massa, men det brukar lösa sig.

Är uppgifterna för jobbiga? - Nej, egentligen inte, men de är många och tar tid.

Är det svårt att hitta en APU-plats? - Nej, det skulle nog gå på ett par minuter, men jag är för feg för att våga ringa och fråga..

Är jag orolig inför framtiden? - Inte speciellt, jag vet vad jag vill göra. På sätt och vis. Men vet inte hur jag ska ta mig dit.

Är det problem hemma? - Nej, det är som vanligt. En hel del bråk men samtidigt trivs jag bra hemma just nu.

En massa fördelar med små nackdelar... Kanske är det nackdelarna som samlar ihop sig och motarbetar mig tillsammans?

Okej, seriöst, jag erkänner det själv. Jag behöver hjälp! Jag fixar inte det här... Men vem fan ska man vända sig till när allt bara rasar..?

När man inte ens själv vet varför inget längre fungerar som det ska..

Cya

/Sandra